23.23

Här var det verkligen dåligt skrivet.. Dagarna går så fort att jag ibland önskar att dygnet hade fler timmar. 

Våran minsta växer i en takt som nästan skrämmer mig, jag vill ju att han ska vara liten så länge som möjligt! Men samtidigt är det så fascinerande att åter igen få vara med om en mini-människas uppväxt och framsteg. Jag är lycklig, minst sagt! 
Och min lilla Elvira, att det finns så stor vilja i den lilla kroppen. När hon inte alltid får som hon vill är varken mamma eller pappa poppis, hon kan helt enkelt bli vansinnig på oss men som tur är så går det snabbt över! Men så mycket glädje som hon sprider om dagarna så spelar det inte så stor roll om hon då och då får utbrott, hon måste ju också få testa för att lära sig.. 
Älskade ungar! 


Nej nu måste jag sova innan jag måste vakna igen och mata lilleman. 
Godnatt och välkommen september!! 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0